Nu så. Nu är jag en äkta student (bortsett från att kåravgiften är obetald). Jag har varit på en föreläsning och jag har köpt en bok som bidragit till att göra slut på mitt svenska kapital.
Jag missade inte en enda buss, kom i tid och gick inte ens vilse.
Första personen jag stöter på i skolan visar sig vara kusin till en klasskompis jag kilade stadigt med i åttaårsåldern. Så gott som släkt. Andra personen jag stöter på tror mig vara cellospelare av någon anledning. Det ger mig anledning att berätta om mina gitarrkunskaper på fem ackord. Hon är jättetrevlig och glad, dock visar det sig senare att hon är en nickare. I två timmars tid sitter hon och nickar i takt med föreläsarens skånska toner likt en sådan plasthund man har på bilens instrumentbräda. Dessutom har hon jobbat i Norge. Så gott som bundis. Tredje personen jag gör mig bekant med är jämngammal och från Jönköping. Så gott som grannar.
I övrigt har jag en rektor som klär sig i manchesterkavaj och jeansskjorta. Stilfullt och nyskapande.
Under introduktionen gavs information om vad man blir efter kursens avslutande. "Man blir dj*vligt dryg." Härligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar